Det gyllene tillfället hade kommit. Hon var i den store Läkarens närhet, men i sorlet och i villervallan kunde hon inte tala med honom, bara se en flyktig skymt av honom. Rädd att förlora sitt enda tillfälle trängde hon sig fram och mumlade för sig själv: "Om jag åtminstone får röra vid hans kläder", så får jag hjälp. Då Jesus gick förbi sträckte hon sig framåt och lyckades röra vid det yttersta av hans mantel. Men i det ögonblicket visste hon att hon var botad. I denna beröring var hela hennes tro samlad. Hennes smärta och svaghet utbyttes mot liv och full hälsa.