De trodde att det var ett varsel som förebådade deras undergång. De ropade högt av fruktan. Jesus fortsatte som om han hade velat gå förbi dem. Men nu kände de igen honom och ropade till honom om hjälp. Deras älskade Mästare vänder sig om. Hans röst stillar deras fruktan: "Varen vid gott mod; det är jag, varen icke förskräckta!"