Judarna stod just i begrepp att fira påsken i Jerusalem till minnet av Israels befrielsenatt, då dödsängeln hemsökte de egyptiska hemmen. Gud ville att de i påskalammet skulle se Guds lamm och genom denna symbol ta emot honom som utgav sig själv för att världen skulle få leva. Men judarna hade gjort symbolen till det viktigaste, medan dess betydelse förbisågs. De uppfattade den inte som en symbol på Jesu kropp. Samma sanning som uppenbarades i påskgudstjänsten, avspeglades också i Jesu ord. Men inte heller detta förstod de.