Jesus gjorde inte något försök att försvara sig och sina med arbetare. Han berörde inte de beskyllningar som riktades mot honom utan fortsatte att påvisa den anda som behärskade dessa ivrare för mänskliga ceremonier. Han gav dem ett exempel på vad de upprepade gånger gjorde och hade gjort, strax innan de kom för att söka honom. "Rätt så", sade han, "I upphäven Guds bud för att hålla edra egna stadgar! Moses har ju sagt: 'Hedra din fader och din moder', och 'Den som smädar sin fader eller sin moder, han skall döden dö.' Men I sägen: om en son säger till sin fader eller till sin moder: 'Vad du av mig kunde hava fått till hjälp, det giver jag i stället såsom korban, (det betyder offergåva), då kunnen I icke tillstädja honom att vidare göra något för sin fader eller sin moder'." De ringaktade det femte budet, som om det inte hade någon betydelse, men de var mycket noga med att följa de äldstes stadgar. De lärde folket, att om de offrade av sina ägodelar till templet, var detta av större värde än om de underhöll sina föräldrar. Men hur nödvändigt detta än var, sade de, var det ett helgerån att ge föräldrarna något som blivit avskilt på detta sätt. En son som inte ville göra sin plikt, kunde endast uttala ordet "korban" över sin egendom och på så sätt avskilja den för Gud. Men han kunde ändå behålla den för sitt eget bruk under hela sin livstid och först efter hans död skulle den tillfalla templet. På det sättet stod det honom fritt att både i livet och i döden vanhedra och bedra sina föräldrar under täckmantel av en föregiven hängivenhet mot Gud.