En av de olyckliga och avvisade
Frälsaren var nöjd. Han hade prövat hennes tro. Jesus hade lämnat den plats där han arbetat, på grund av att de skriftlärde och fariséerna hade tänkt röja honom ur vägen. De klagade och anmärkte ständigt på honom. De visade otro och bitterhet och avvisade den frälsning som så frikostigt erbjöds dem. Här mötte Jesus en av de olyckliga och avvisade, som inte haft förmånen att få ta del av Guds ords ljus. Ändå reagerar hon omedelbart på Jesu gudomliga inflytande. Hon visar en obetingad tro på hans förmåga att uppfylla hennes begäran. Hon ber om de smulor som faller från Mästarens bord. Om hon kan få del av hundens förmåner är hon villig att låta sig betraktas som hund. Hon har inga nationella eller religiösa fördomar eller någon stolthet som påverkar hennes handlingssätt. Hon bekänner omedelbart Jesus som befriaren och att hon tror att han kan göra allt det som hon ber honom om. I sitt sätt att bemöta henne hade han visat att hon som betraktades som utestängd från Israel inte längre var en främling utan en medlem av Guds familj. Som sådan var det hennes förmån att få del av Faderns gåvor. Jesus besvarade nu hennes begäran, och därmed hade han också gett sina apostlar den undervisning han avsett. Han vände sig till henne med en blick full av kärlek och förståelse och sade: "O, kvinna, din tro är stor. Ske dig såsom du vill." Från den stunden var hennes dotter botad. Demonen besvärade henne inte mer. Kvinnan gick sin väg, tacksam mot sin Frälsare och lycklig över att hennes bön hade blivit hörd.