Den fariseiska surdegen
Jesus "suckade ur sin andes djup" och i det han vände sig bort från denna grupp av småaktiga kritiker, steg han ned i båten tillsammans med sina apostlar. Under sorgfylld tystnad for de åter över sjön. De vände emellertid inte tillbaka till den plats som de hade lämnat, utan satte kurs mot Betsaida i vars närhet de fem tusen hade blivit mättade. Då de kom över till den andra sidan, sade Jesus: "Tagen eder till vara för fariséernas och sadducéernas surdeg." Ända sedan Mose tid hade judarna varit vana vid att avlägsna surdegen från sina hus vid påsktiden. De hade också blivit lärda att betrakta den som en symbol för synden. Ändå förstod apostlarna inte vad Jesus menade. Genom sin plötsliga avresa från Magadan hade de glömt att ta bröd med sig och de hade bara ett enda bröd. På grund härav uppfattade de Jesu ord som en varning om att inte köpa bröd av fariséer eller sadducéer. Deras brist på tro och andlig insikt hade ofta förlett dem till att på liknande sätt missuppfatta vad han sade. Nu tillrättavisade Jesus dem för att de trodde att han, som hade mättat tusentals människor med några få småfiskar och kornbröd, i en så allvarlig varning bara skulle ha syftat på vanlig mat. Det fanns en risk för att sadducéernas och fariséernas listiga argumentering skulle genomsyra hans efterföljare med otro och få dem att hysa ringaktande tankar om Jesu verksamhet.