Medan de ännu betraktade synen på berget "överskyggde dem en ljus sky, och ur skyn kom en röst som sade: 'Denne är min älskade Son, i vilken jag har funnit behag; hören honom!'" När de såg skyn med den himmelska härligheten, mer strålande än eldstoden i öknen, och hörde Guds röst tala i vördnadsbjudande majestät, som kommit bergen att skälva, föll apostlarna som slagna till marken. De låg utsträckta med ansiktena dolda till dess att Jesus kom fram till dem, rörde vid dem och skingrade deras fruktan med sin välkända röst: "Stån upp, och varen icke förskräckta." Då de vågade lyfta upp sina ögon såg de att den himmelska härligheten var borta. Moses' och Elias' gestalter hade försvunnit. De var ensamma med Jesus på berget.