De hade stannat kvar hela natten på berget. Då solen gick upp, gick Jesus och hans apostlar ned på slätten. Apostlarna var fyllda av respektfull fruktan och var tysta, försjunkna i tankar. Till och med Petrus gick tyst. Med glädje skulle de ha blivit kvar på den heliga platsen, där ljuset från himmelen hade lyst och där Guds Son hade låtit sin härlighet lysa fram. Men det fanns arbete att utföra bland folket, som redan sökte efter Jesus både nära och fjärran.
Kapitlet bygger på Matteusevangeliet 17:9-21; Markusevangeliet 9:9-29; Lukasevangeliet 9:37-45.