Medan de väntat vid foten av berget hade en far sänt sin son till dem, för att de skulle befria honom från en stum ande som ansatte honom. Då Jesus sände ut sina apostlar att predika i Galiléen gav han dem makt att utdriva onda andar. Och de gick, starka i tron, och de onda andarna hade lytt deras ord. Nu hade de i Jesu namn befallt den onde anden att lämna sitt offer, men demonen hade bara hånat dem genom att ge ett nytt bevis på sin makt. Utan att kunna säga något till sitt försvar kände apostlarna att de hade dragit vanära över sig själva och över sin Mästare. I folkhopen fanns också några skriftlärde, som gjorde det bästa av situationen för att förödmjuka dem. De omringade apostlarna och ansatte dem med frågor och försökte bevisa att de och deras Mästare var bedragare. Här fanns, förklarade de skriftlärde triumferande, en ond ande som varken Jesus eller hans apostlar kunde besegra. Folket var på väg att gå över på de skriftlärdes sida. En våg av förakt och hån gick genom folkhopen.