Strax efter det att de kommit in i staden kom en av dem som drev in tempelskatten till Petrus och frågade: "Plägar icke eder mästare betala tempelskatt?" Denna skatt var inte någon borgerlig skatt utan ett religiöst bidrag som avkrävdes varje jude varje år till templets underhåll. Att vägra att betala beloppet skulle betraktas som trolöshet mot templet – en efter rabbinernas uppfattning högst graverande synd. Den inställning Frälsaren intog till de rabbinska lagarna och hans tydliga tillrättavisande av dem som försvarade traditionerna, gav stöd åt beskyllningen att han försökte bryta ned tempeltjänsten. Nu såg hans fiender ett tillfälle att dra vanära över honom. I skatteindrivaren fann de en beredvillig medhjälpare.