Men Petrus fattade bara delvis avsikten i frågan. Det fanns vissa klasser som betraktades som fritagna från att betala bidraget. På Mose tid, då leviterna utvaldes att tjäna i helgedomen, fick dessa inte något arv bland folket. Herren sade: "Därför fick Levi ingen lott eller arvedel." – 5 Mos. 10:9. På Jesu tid betraktades prästerna och leviterna alltjämt som särskilt invigda för tempeltjänsten. Man krävde inte att de skulle betala det årliga bidraget till templets underhåll. Också profeterna hade fritagits från denna avgift. Genom att kräva skatt av Jesus ifrågasatte rabbinerna hans krav som profet och lärare och behandlade honom som vilken som helst vanlig person. En vägran från hans sida att betala skatten skulle betraktas som trolöshet mot templet. Om han däremot betalade den, skulle det komma att betraktas som att han godtog att de förkastade honom som profet.