Tre gånger om året hade judarna ålagts att samlas i Jerusalem av religiösa skäl. Höljd i molnstoden hade Israels osynlige ledare gett anvisningar om dessa sammankomster. Under fångenskapen kunde dessa högtider inte iakttas, men när folket återvände till sitt eget land igen började man åter fira dessa minnesfester. Det var Guds plan att de årliga högtiderna skulle vända folkets tankar till honom. Men med få undantag hade folkets ledare och prästerskapet glömt att detta var avsikten med högtiderna. Han som förordnat dessa nationella sammankomster och förstod deras betydelse, fick nu bevittna deras förfall.
Kapitlet bygger på Johannesevangeliet 7:1-15, 37-39.