Så stod han där som medelpunkt för den stora folkmassans uppmärksamhet och talade till dem som ingen tidigare hade gjort. Hans ord avslöjade en kunskap om Israels lagar och förordningar, om offertjänsten och profeternas skrifter, som långt överträffade prästernas och de skriftlärdes. Han bröt ned formalismens och traditionens barriärer. Framtida händelser låg öppna för hans blick. Likt en som såg den Osynlige talade han om det jordiska och det himmelska, om det mänskliga och det gudomliga med absolut auktoritet. Hans ord var klara och överbevisande. Också här, liksom i Kapernaum, greps folket av förundran över hans lära: "Ty han talade med makt och myndighet." – Luk. 4:32. På flera olika sätt framställde han för sina åhörare den olycka som skulle drabba alla som förkastade de välsignelser som han kommit för att meddela. Han hade gett dem varje möjligt bevis på att han hade utgått ifrån Gud och gjort allt som överhuvud taget var möjligt att göra för att förmå dem att ångra sig. Han ville inte bli förkastad och mördad av sin egen nation om han kunde rädda dem från att göra sig skyldiga till en sådan handling.