"Tacken Herren, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen" (Ps. 106:1), var den sång som i triumferande toner steg mot höjden, medan allt slags musik, blandad med hosiannarop, åtföljde den unisona sången. Templet var centrum för denna allmänna glädje. Här utfördes de praktfulla offerceremonierna. På båda sidor om de vita marmortrapporna som ledde upp till det heliga templet, stod leviterna och ledde sånggudstjänsten. Festdeltagarna svängde sina grenar av palmer och myrten, föll in i melodin och anslöt sig till kören. Åter fångades melodin av röster från nära håll och längre bort till dess att de omkringliggande kullarna genljöd av lovsång.