Under natten upplystes templet och dess förgårdar av facklor och ljus. Musiken, svängandet av palmgrenarna, glada hosiannarop, den stora tillströmningen av människor, över vilka ljuset strömmade ned från hängande lampor, processionen av präster och de praktfulla ceremonierna, allt bidrog till att skapa ett skådespel som gjorde intryck på åskådarna. Men den ceremoni som framkallade den varmaste glädjeyttringen och gjorde det djupaste intrycket var den som utfördes till minne av en händelse under ökenvandringen. Tidigt i daggryningen lät prästerna en lång genomträngande trumpetstöt ljuda från sina silvertrumpeter. Svarstoner från andra trumpeter och folkets glada rop från lövhyddorna genljöd runt berg och dalar som ett välkommen till dagen. Därpå fyllde prästen en kruka med vatten ur bäcken Kidron. Medan trumpeterna ljöd, lyfte han krukan högt över sitt huvud och gick sakta och högtidligt uppför de breda trapporna till templet i takt med musiken och sjöng under tiden: "Våra fötter fingo träda in i dina portar, Jerusalem." – Ps. 122:2.