Trots att de alltid hävdade sin vördnad för lagen åsidosatte dessa skriftlärde dess bestämmelse, då de förde sak mot denna kvinna. Det var den äkta mannens plikt att överlämna henne åt rättvisan och de skyldiga parterna skulle straffas lika. Anklagarnas handlingssätt var alltigenom olagligt. Jesus mötte dem ändå på deras egen mark. Lagen föreskrev, att om någon dömts till att stenas skulle vittnena i målet kasta den första stenen. Han reste sig nu, fäste blicken på de sammansvurna och sade: "Den av eder, som är utan synd, han kaste första stenen på henne." Sedan böjde han sig åter ned och skrev på marken. |