Det "sannfärdiga vittnet" säger: "Se, jag står för dörren och klappar." – Upp. 3:20. Varje varning, tillrättavisning eller förmaning i Guds ord och genom hans budbärare är en vädjan att ta emot frälsningens budskap. Det är Jesu röst. Han ber om att bli välkomnad. Varje gång han vädjar till oss, utan att vi fäster avseende vid det, försvagas benägenheten att lyssna. Om man inte frågar efter den helige Andes påverkan idag, blir den inte lika stark i morgon. Vi blir mindre och mindre påverkbara och förfaller slutligen i en farlig omedvetenhet om livets korthet och om den stora evigheten bortom. Den dom som uttalas över oss på domens dag kommer inte att ha orsakats av vår okunnighet, utan av att vi försummat de himlasända tillfällena att lära känna den frälsande sanningen.