Från dessa sista månader av Jesu verksamhet kommer många av hans liknelser. Prästerna och de skriftlärde förföljde honom med stigande bitterhet och han framställde ofta sina varningar till dem i liknelser. De kunde inte missta sig på vad han menade och ändå kunde de inte finna något i hans ord som de kunde anklaga honom för. I liknelsen om farisén och publikanen stod denna självgoda bön: "Jag tackar dig, Gud, för att jag icke är såsom andra människor", i skarp kontrast till den ångerfulla bönen: "Gud, misskunda dig över mig syndare." - Luk. 18:11, 13. Så tillrättavisade Jesus judarnas hyckleri. Under bilden av det ofruktsamma fikonträdet och den stora måltiden förutsade han den straffdom som skulle drabba denna obotfärdiga nation. De som med hån avvisat inbjudningen till evangelii festmåltid hörde nu hans varnande ord: "Jag säger eder, att ingen av de män, som voro bjudna, skall smaka av min måltid." – Luk. 14:24.