För Jesus var det en svår uppgift att genomdriva sin vilja, eftersom han visste om sina avhållna medarbetares fruktan, missräkning och bristande tro. Det var svårt att föra dem vidare mot den ångest och förtvivlan som väntade dem i Jerusalem. Satan var alltid beredd att med sina frestelser ansätta Människosonen. Varför skulle han gå till Jerusalem mot en säker död? Runt omkring honom fanns människor som hungrade efter livets bröd. Överallt fanns lidande människor som väntade på hans ord för att bli botade. Det arbete som skulle utföras genom hans nåds evangelium, hade nyss börjat. Han stod i sin mannaålders fulla kraft. Varför inte gå vidare till världens stora skördefält med nådens ord och låta fler få uppleva hans helande kraft? Varför skulle han inte själv få njuta av glädjen av att föra ljus och lycka till de sörjande miljoner som vandrade i mörker? Varför överlåta skördearbetet åt apostlarna som var så svaga i tron, som hade så svårt att förstå hans undervisning och som var så sena att gripa in? Varför möta döden nu och lämna arbetet i dess linda? Fienden, som i öknen hade mött Jesus, ansatte honom nu med listiga och häftiga frestelser. Om Jesus hade gett vika för ett ögonblick, om han hade ändrat kurs i något avseende för att rädda sig själv, skulle mörkrets makter ha triumferat och världen skulle ha varit förlorad.