Men Jesus "beslöt att ställa sin färd till Jerusalem". Det enda som styrde hans liv var Faderns vilja. Vid sitt besök i templet under pojkåren hade han sagt till sin mor Maria: "Vissten I då icke, att jag bör vara där min Fader bor?" – Luk. 2:49. Vid bröllopet i Kana, då Maria ville att han skulle visa sin övernaturliga makt, svarade han: "Min stund är ännu icke kommen." – Joh. 2:4. Samma svar gav han sina bröder, då de sökte övertala honom att gå till högtiden. Men i Guds stora plan hade stunden fastställts då han skulle offra sig själv för människornas synder, och denna stund skulle snart vara inne. Han skulle inte svika eller vackla. Han hade nu bestämt sig för att gå till Jerusalem, där hans fiender länge hade stämplat för att ta hans liv. Nu skulle han offra det. Han inriktade sig nu beslutsamt att låta sig förföljas, förnekas, förkastas, dömas och till sist dödas.