Varför lät de sig förvirras?
En härold hade sänts från Gud för att förkunna Jesu ankomst och för att rikta judafolkets och världens uppmärksamhet på hans uppdrag, så att människor kunde förbereda sig för att ta emot honom. Den upphöjda personlighet som Johannes hade talat om, hade vandrat ibland dem i över trettio år. Ändå hade de inte riktigt lärt känna honom som den av Gud utsände. Apostlarna greps av samvetsförebråelser över att de hade tillåtit den rådande otron att genomsyra deras åsikter och omtöckna deras förstånd. Han som var ljuset i denna mörka värld hade lyst mitt i dess dysterhet, men de hade inte kunnat förstå varifrån dess strålar kom. De frågade sig varför de hade betett sig så, att det blev nödvändigt för Jesus att tillrättavisa dem. De återupprepade ofta hans samtal och sade: Varför tillät vi jordiska hänsyn och prästernas och rabbinernas motstånd att förvirra våra sinnen, så att vi inte fattade att en som var större än Moses var ibland oss, att en som var klokare och kunnigare än Salomo undervisade oss? Varför hade vi så svårt för att lyssna, varför var vårt förstånd så begränsat?