Apostlarna blev förvånade över Jesu ord, då han sade: "Lasarus är död", och då han sade att han var glad över att han "inte var där". Var det med avsikt som Frälsaren hade undvikit sina lidande vänners hem? Det såg ut som om Maria och Marta och den döende Lasarus hade lämnats ensamma. Men de var inte ensamma. Jesus såg hela scenen. Efter Lasarus' död blev de sörjande systrarna uppehållna genom hans nåd. Jesus var vittne till sorgen i deras förkrossade sinnen, medan deras bror kämpade med sin starke fiende, döden. Jesus kände varje ångestens smärta, då han sade till sina apostlar: "Lasarus är död." Men Jesus hade inte bara sina kära i Betania att tänka på. Han måste också ha sina apostlars undervisning i tankarna. De skulle vara hans representanter inför världen, så att Faderns välsignelse kunde nå ut till alla. För deras skull tillät han Lasarus att dö. Hade han botat honom från sjukdomen och återställt hans hälsa, skulle det underverk som är det mest direkta och påtagliga beviset för hans gudomliga natur, inte ha blivit utfört.