Jesus hade ofta funnit vila i Lasarus' hem. Frälsaren hade inte något eget hem. Han var beroende av sina vänners och efterföljares gästfrihet. Ofta, när han var trött och längtade efter mänsklig gemenskap, hade han glatt sig över att han kunde söka sig till denna stillsamma familj, undan de uppretade fariséernas avundsjuka och misstankar. Här hade han blivit uppriktigt välkomnad. Här hade han mött ren, helgad vänskap. Här kunde han tala enkelt och fullkomligt fritt, eftersom han visste att det han sade skulle förstås och uppskattas.