Upptagen av motstridiga känslor skyndade Marta iväg att möta Jesus. I hans uttrycksfulla ansikte kunde hon läsa samma ömhet och kärlek som alltid hade funnits där. Hennes tillit till honom var orubbad, men hon tänkte på sin högt älskade bror som också Jesus hade älskat. Med en sorg som tärde på hennes sinne, därför att Jesus inte hade kommit tidigare, men ändå med hopp om att han också nu skulle göra något för att trösta dem, sade hon: "Herre, hade du varit här, så vore min broder icke död." I det sorl som de klagande åstadkom hade systrarna gång på gång upprepat dessa ord.