Då Maria fick beskedet reste hon sig hastigt upp och med ett spänt uttryck i ansiktet lämnade hon rummet. Då de sörjande trodde att hon hade gått till graven för att gråta, följde de efter henne. Då hon kom till den plats där Jesus väntade, föll hon på knä vid hans fötter och sade med darrande läppar: "Herre, hade du varit här, så vore min broder icke död." Klagoropen från gråterskorna plågade henne. Hon längtade efter att få några lugna, tröstande ord från Jesus i avskildhet. Hon kände emellertid till den avundsjuka och misstänksamhet som några av de närvarande hyste mot Jesus, och hon avhöll sig därför från att ge fullt uttryck för sin sorg.