Rördes av mänsklig sorg
"Då nu Jesus såg henne gråta och såg att jämväl de judar, som hade kommit med henne, gräto, upptändes han i sin Ande och blev upprörd." Han läste alla de församlades tankar. Han såg att det som utgavs för att vara ett uttryck för sorg, för mångas vidkommande bara var förställning. Han visste att några i sällskapet, som nu visade en hycklande sorg, snart skulle utarbeta planer inte bara att döda den store undergöraren utan också honom som skulle uppstå från de döda. Kristus kunde ha rivit av dem deras falska sorgdräkt. Men han lade band på sin rättfärdiga vrede. De ord som han med full sanning kunde ha sagt, sade han inte av hänsyn till den enda som sörjande knäböjde vid hans fötter, och som i sanning trodde på honom.