Jesus uppskattade ett lugnt hem och intresserade lyssnare. Han längtade efter mänsklig ömhet, hänsyn och tillgivenhet. De som tog emot den himmelska undervisning som han alltid var redo att ge, blev också rikt välsignade. När folkskarorna följde Jesus genom de öppna fälten, avslöjade han för dem skönheten i naturen. Han försökte öppna deras sinnen, så att de skulle kunna se hur Guds hand uppehöll världen. För att väcka uppskattning av Guds godhet och välvilja riktade han sina lyssnares uppmärksamhet till den stillsamt fallande daggen, regnets mjuka skurar och det klara solljuset som både goda och onda fick njuta av. Han ville att människorna klarare skulle förstå hur Gud uppskattar de människor han har skapat. Men folkskarorna var inte särskilt ivriga att lyssna. I hemmet i Betania fann Jesus emellertid vila från det offentliga livets tröttande konflikter. Här kunde han öppna försynens bok för tacksamma lyssnare. I dessa privata samtal förklarade han för sina lyssnare det som han inte försökte berätta för den blandade hopen. Han behövde inte tala till sina vänner i liknelser.