"Var haven I lagt honom?", frågade Jesus. "De svarade honom: 'Kom och se'." Tillsammans gick de till graven. Det var en sorgfylld scen. Lasarus hade varit mycket avhållen. Hans systrar grät över honom med förkrossade sinnen, medan de som hade varit hans vänner, blandade sina tårar med de sörjande systrarnas. Då Jesus såg denna mänskliga olycka och att dessa hemsökta vänner kunde sörja över den döde, medan världens Frälsare stod bredvid dem, började Jesus gråta. Även om han var Guds Son, hade han iklätt sig mänsklig natur, och han rördes av människors sorg. Hans milda, medkännande sinne är alltid vaket för att sympatisera med de sörjande. Han gråter med dem som gråter och gläder sig med dem som är glada.