Fariséerna trodde på uppståndelsen och de kunde inte annat än inse att detta underverk var ett bevis på att Messias fanns ibland dem. Men de hade alltid motsatt sig Jesu arbete. Från allra första början hade de hatat honom, på grund av att han hade avslöjat deras hycklande anspråk. Han hade rivit bort den mantel av rigorösa riter under vilka de hade dolt sina moraliska lyten. Den rena religion om vilken han undervisade hade fördömt deras ihåliga anspråk på fromhet. De törstade nu efter hämnd på honom för hans skarpa tillrättavisningar. De hade försökt locka honom att säga eller göra någonting som skulle ge dem tillfälle att döma honom. Vid flera tillfällen hade de försökt stena honom, men han hade dragit sig stilla tillbaka och de hade tappat bort honom.