Klarsyn som skrämde
Ändå var inte alla Rådets medlemmar överens. Sanhedrin var vid denna tidpunkt inte ens en legal församling. Den existerade bara på grund av tolerans. Några av dess medlemmar ifrågasatte klokheten i att döma Jesus till döden. De fruktade att detta skulle bli orsak till ett uppror bland folket. Detta skulle komma romarna att hålla tillbaka ytterligare förmåner för prästerna och ta ifrån dem den makt som de ännu hade. Sadducéerna var förenade i sitt hat mot Jesus, men de var benägna att gå försiktigt fram, av fruktan för att romarna skulle beröva dem deras höga samhällsställning. I detta rådsmöte, som man hade samlat för att planlägga Jesu död, fanns ett vittne närvarande som hörde Nebukadnessars stolta ord, som var vittne till Belsassars avgudiska fest och som var närvarande då Jesus av Nasaret förklarade sig vara den Smorde. Detta vittne påverkade nu rådsherrarna, så att de skulle förstå vad de var på väg att göra. Händelser i Jesu liv kom för dem med en klarhet som gjorde dem förskräckta. De erinrade sig scenen i templet då Jesus, som då var ett barn på tolv år, stod inför de lärda laglärarna och ställde frågor till dem som gjorde dem förvånade. Det underverk som just hade utförts, vittnade om att Jesus inte var någon annan än Guds Son. Det Gamla Testamentets Skrifter om Kristus framträdde för deras sinnen i sin rätta betydelse. Förvirrade och besvärade frågade rådsherrarna: "Vad skola vi taga oss till?" Splittring uppstod i Rådet. Under den helige Andes påverkan kunde prästerna och rådsherrarna inte komma ifrån överbevisningen att de kämpade mot Gud.