Påskhögtiden närmade sig och Jesus begav sig åter på väg till Jerusalem. I sitt sinne hade han frid på grund av sin fullkomliga enhet med Faderns vilja. Med ivriga steg skyndade han framåt mot platsen för sitt offer. En känsla av mysterium, av tvivel och fruktan hade fallit över apostlarna. Frälsaren "gick före dem, och de gingo där bävande; och de som följde med dem voro uppfyllda av fruktan".
Kapitlet bygger på Matteusevangeliet 20:20-28; Markusevangeliet 10:32-45; Lukasevangeliet 18:31-34.