Jesus visar milt fördrag med dem och tillrättavisar dem inte för deras egenkärlek, då de söker att få företräde framför sina medbröder. Han läser deras tankar, han känner deras djupa hängivenhet för honom. Deras kärlek är inte bara en mänsklig tillgivenhet. Även om den är besmittad av det jordiska i den mänskliga kanal som den löper igenom, så har den ändå sitt ursprung i hans egen återlösande kärleks källa. Han vill inte tillrättavisa utan fördjupa och rena. Han sade: "Kunnen I dricka den kalk som jag dricker, eller genomgå det dop som jag genomgår?" De kommer då ihåg hans hemlighetsfulla ord om prövningar och lidanden, men svarar ändå förtroendefullt: "Det kunna vi." De skulle betrakta det som den högsta ära att kunna bevisa sin trohet genom att ta del i allt det som skulle drabba deras Herre.