Sackeus, som var förman för tulltjänstemännen, var jude, och avskyddes av sina landsmän. Hans rang och välstånd var belöning för ett yrke som de avskydde. Det betraktades som ett annat uttryck för orättfärdighet och utsugning. Men den rike tulltjänstemannen var ändå inte den så helt fördärvade världsmänniska som han såg ut att vara. Under den skenbart världsliga och stolta ytan fanns ett sinne som var mottagligt för gudomligt inflytande. Sackeus hade hört om Jesus. Berättelsen om honom, som hade uppträtt med vänlighet och artighet mot de fredlösa grupperna, hade spritts vida omkring. Hos denne förman för tulltjänstemännen väcktes en längtan efter ett bättre liv. Bara några få kilometer från Jeriko predikade Johannes Döparen vid Jordan och Sackeus hade hört kallelsen till omvändelse. Även om uppmaningen till tulltjänstemännen: "Kräven icke ut mer än vad som är eder föreskrivet", utåt sett inte hade gett något resultat, hade det i alla fall gjort intryck på hans sinne. (Luk. 3:13.) Han kände till Skrifterna och var övertygad om att hans handlingssätt var oriktigt. Då han hörde orden som enligt berättelsen hade kommit från den store läraren, kände han att han var en syndare i Guds ögon. Men det som han hade hört om Jesus, tände ändå hoppet i hans sinne. Omvändelse, en livsförändring, var möjlig även för honom. Var inte en av den nye lärarens mest betrodda apostlar tulltjänsteman? Sackeus började strax följa den övertygelse som hade fått grepp om honom och betalade ersättning till dem som han hade bedragit.