De ord som sades i vrede: "Varför skulle denna smörjelse förspillas?" kom det största offer som någonsin hade gjorts, att levande framstå för Jesus – gåvan av honom själv som försoningsoffer för en förlorad värld. Han skulle ge sig själv för mänskligheten på ett så överflödande sätt att det inte skulle kunna sägas om honom, att han skulle ha kunnat göra mer. I gåvan Jesus skänkte Gud hela himmelen. Ser man den från enbart mänsklig synpunkt, kan ett sådant offer betraktas som ett lättsinnigt slöseri. För det mänskliga förnuftet förefaller hela frälsningsplanen att vara ett slöseri med nådegåvor och tillgångar. Självförnekelse och helhjärtad uppoffring möter oss överallt. Med goda skäl kan den himmelska härskaran se med förvåning på människosläktet, som vägrar att låta sig lyftas och berikas av den obegränsade kärlek som kommer till uttryck i Kristus. Med goda skäl kan den ut brista: "Vad skall detta stora slöseri tjäna till?"