På detta sätt framställdes Guds outtröttliga omsorg om Israel. Och liksom vingårdsmännen skulle ge vingårdens herre den del som tillkom honom av vingårdens frukt, skulle Guds folk ära honom med ett liv som motsvarade deras helgade förmåner. Men liksom vingårdsmännen hade dödat de tjänare som deras herre hade sänt till dem för att hämta frukten, hade judarna dräpt de profeter som Gud hade sänt till dem för att kalla dem till omvändelse. Sändebud efter sändebud hade mördats. Så långt var det inte något tvivel om liknelsens tillämpning. I det som följer därefter, var den inte mindre tydlig. I den älskade sonen, som vingårdens herre till slut sände till sina olydiga tjänare och som de slog ihjäl, såg prästerna och rådsherrarna en tydlig bild av Jesus och det öde som hotade honom. De hade redan börjat lägga planer på att döda honom som Fadern hade sänt till dem med en sista kallelse. Den vedergällning som drabbade de otacksamma vingårdsmännen, var en bild av domen över dem som skulle döda Jesus.