Då Jesus citerade profetian om den förkastade hörnstenen, syftade han på en faktisk händelse i Israels historia. Händelsen stod i samband med byggandet av det första templet. Även om den hade särskild tillämpning på tiden för Jesu första ankomst och borde ha talat till judarna med särskild kraft, innehåller den också en undervisning för oss. Då Salomos tempel uppfördes, tillverkade man de enorma stenarna till murarna och grunden färdiga ute i stenbrottet. Då de kom till byggnadsplatsen, användes inga verktyg på dem. Arbetarna hade bara att lägga dem på plats. Till grundmuren hade man tillverkat en sten av ovanlig storlek och form. Arbetarna kunde emellertid inte finna någon plats för den och ville inte godkänna den. Den var till besvär för dem, där den låg oanvänd i vägen för dem. Under lång tid förblev den en förkastad sten. Men när byggarna hade kommit så långt att de skulle lägga hörnet sökte de länge efter en sten av tillräcklig storlek och styrka och av riktig form för just denna särskilda plats, en sten som skulle kunna bära den enorma tyngd som skulle vila på den. Om de valde en felaktig sten för denna betydelsefulla placering skulle hela byggnadens säkerhet kunna äventyras. De måste finna en sten som kunde stå emot inflytande av både sol, frost och storm. Flera stenar hade vid olika tillfällen valts, men under belastningen av de enorma tyngder som hörnstenen skulle bära, hade de krossats i bitar. Andra klarade inte de plötsliga atmosfäriska förändringarna. Men till slut riktades uppmärksamheten på den sten som så länge hade förkastats. Den hade legat där, utsatt för luft, sol och stormar utan att visa den allra minsta spricka. Byggmästarna undersökte stenen. Den hade klarat alla andra påfrestningar utom en. Om den skulle kunna klara belastningsprovet, beslöt de att godta den som hörnsten. Provet gjordes. Stenen godtogs, fördes till sin avsedda plats och man fann att den passade exakt. I profetisk vision fick Jesaja se att denna sten var en symbol på Kristus. Han säger: