Det folk som förkastade Kristus, skulle snart få se sin stad och nation utplånad. Deras härlighet skulle krossas och spridas som stoft för vinden. Och vad var det som blev judarnas fördärv? Det var den klippa som, om de hade byggt på den, skulle ha varit deras trygghet. Det var Guds godhet som de föraktade, rättfärdigheten som de avvisade, barmhärtigheten som de ringaktade. Människor satte sig upp emot Gud. Allt det som skulle ha blivit dem till räddning, vändes till deras fördärv. Allt det som Gud hade avsett till liv, fann de bli till död. Då judarna korsfäste Kristus, drog det med sig Jerusalems förstöring. Blodet som utgöts på Golgata, var det blod som sänkte dem ned i ruin, både i den nuvarande och den tillkommande världen. Så kommer det att bli på den sista stora dagen, när domen faller över dem som har förkastat Guds nåd. Kristus, deras förargelseklippa, kommer att för dem visa sig som ett hämnande berg. Hans åsyns härlighet, som är liv för de rättfärdiga, kommer att bli en förtärande eld för de ogudaktiga. Som följd av att de förkastat kärleken och föraktat nåden, kommer syndarna att utplånas.