Prästerna och rådsherrarna hade under tystnad lyssnat till Jesu skarpa tillrättavisningar. De kunde inte tillbakavisa hans anklagelser. Men deras beslut att snärja honom blev bara än fastare. Därför sände de spioner till honom "som försåtligen skulle låtsa sig vara rättsinniga män, för att dessa skulle fånga honom genom något hans ord, så att de skulle kunna överlämna honom åt överheten, i landshövdingens våld". De sände inte de gamla fariséer som Jesus ofta hade mött, utan unga män som var ivriga och nitiska och som de inte trodde att Jesus kände. De fick sällskap av några av herodianerna som skulle lyssna till Jesu ord, så att de skulle kunna vittna mot honom, då han förhördes. Fariséerna och herodianerna hade varit bittra fiender, men nu hade de enats i fiendskapen mot Jesus.
Kapitlet bygger på Matteusevangeliet 22:15-46; Markusevangeliet 12:13-40; Lukasevangeliet 20:20-47.