Sadducéerna förkastade Jesu undervisning. Han var besjälad av en anda som de inte ville erkänna på det sätt som den tog sig uttryck. Hans undervisning ifråga om Gud och det framtida livet stod i motsättning till deras teorier. De trodde på Gud som det enda väsen som stod högre än människorna, men de menade att en högsta, styrande försyn och ett gudomligt förutseende skulle beröva människan hennes moraliska handlingskraft och förnedra henne till en slavs ställning. De trodde att Gud efter att ha skapat människorna hade överlämnat dem åt sig själva och gjort dem oberoende av ett högre inflytande. De hävdade att människorna hade frihet att själva kontrollera sitt liv och att utforma världens händelser och att hennes öde låg i hennes egna händer. De förnekade att Guds Ande arbetade genom mänskliga bemödanden eller naturliga medel. Men de menade ändå att människan, genom att använda sina naturliga krafter på ett korrekt sätt, skulle kunna höjas och upplysas och att hennes liv genom hårda och stränga krav skulle kunna bli renat.