Deras föreställningar om Gud hade präglat deras eget väsen. Eftersom han enligt deras egen uppfattning inte hade något intresse för människan, hade de föga aktning för varandra och ytterst liten sammanhållning. Eftersom de vägrade att erkänna den helige Andes inflytande på människors handlingssätt, saknade de Andens kraft i sitt liv. I likhet med övriga judar berömde de sig mycket av sin börd som Abrahams efterkommande och av sitt stränga fasthållande vid lagens fordringar. Men lagens sanna anda och Abrahams tro och människokärlek saknade de. Deras naturliga medkänsla var begränsad till ett väldigt snävt område. De trodde att det var möjligt för alla människor att försäkra sig om livets bekvämligheter och välsignelser. Andras nöd och lidanden berörde dem inte. De levde var och en för sig själva.