Fariséerna hade upphöjt de fyra första buden, som talar om människans plikt inför sin Skapare. De menade att dessa var av betydligt större betydelse än de övriga sex, som bestämmer människans plikt mot sina medmänniskor. En följd därav var att de låg långt efter i praktisk gudsfruktan. Jesus hade visat folket deras stora brister. Han hade undervisat dem om nödvändigheten av goda gärningar och sagt, att man känner igen trädet på dess frukt. På grund härav hade han beskyllts för att värdesätta de sex senare buden högre än de fyra första.