"Mästare, du har i sanning rätt i vad du säger, att han är en, och att ingen annan är än han. Och att älska honom av allt sitt hjärta och av allt sitt förstånd och av all sin kraft och att älska sin nästa såsom sig själv, det är 'förmer än alla brännoffer och slaktoffer'." Klokheten i Jesu svar hade övertygat den skriftlärde. Han visste att judarnas religion snarare bestod i yttre ceremonier än av inre fromhet. Han förstod i viss mån det värdelösa i enbart ceremoniella offer och utgjutande av blod till försoning för synd, när tron saknades. Kärlek till Gud och lydnad mot honom tillsammans med en osjälvisk respekt för människor ansåg han var av större värde än alla dessa ritualer. Denne mans beredvillighet att erkänna riktigheten i Jesu argumentering och hans bestämda och snabba svar i folkets närvaro uppenbarade ett sinne som var helt annorlunda än prästernas och rådsherrarnas. Jesus rördes av medkänsla med den redbare skriftlärde, som hade vågat trotsa prästernas rynkade pannor och rådsherrarnas hotelser och uttalat sitt hjärtas överbevisning: "Då nu Jesus märkte att han hade svarat förståndigt, sade han till honom: 'Du är icke långt ifrån Guds rike'."