Jesus befann sig i den förgård där offerkistorna stod. Han lade märke till dem som kom för att nedlägga sina gåvor. Många av de rika kom med stora summor, som de lämnade ifrån sig på ett mycket skrytsamt sätt. Jesus såg på dem med sorg, men han kom inte med någon kommentar till deras frikostiga offer. Strax därefter lyste hans ansikte upp, då han såg en fattig änka tveksamt närma sig, som om hon var rädd för att bli sedd. Under det att de rika stolt passerade förbi och lämnade sina offergåvor, vek hon undan, som om hon nästan inte vågade gå längre. Ändå längtade hon efter att få göra något, även om det bara var ytterligt litet, för den sak som hon älskade. Hon såg på gåvan som hon hade i sin hand. Den var väldigt liten i jämförelse med de andras omkring henne, men det var allt hon hade. Hon avvaktade sitt tillfälle, kastade hastigt sina två små mynt i kistan och vände sig om för att skynda iväg. Men då hon gjorde det lade hon märke till Jesu blick och såg att han allvarligt betraktade henne.