Den rikaste gåvan
Frälsaren kallade till sig sina apostlar och bad dem lägga märke till änkans fattigdom. Därefter hörde hon honom berömma henne: "Sannerligen säger jag eder: Denna fattiga änka lade dit mer än alla de andra som lade något i offerkistorna." Glädjetårar fyllde hennes ögon, då hon hörde att han hade förstått vad hon hade gjort och värdesatt det. Många skulle ha rått henne att behålla det lilla hon hade för eget bruk. När det överlämnades i de välnärda prästernas händer skulle det ändå komma bort bland alla de många dyrbara gåvor som lades i offerkistan. Men Jesus förstod hennes motiv. Hon trodde att tempeltjänsten var förordnad av Gud och hon var ivrig att göra sitt yttersta för att stödja den. Hon gjorde vad hon kunde. Hennes handling skulle bli ett monument till hennes minne under alla tider och till hennes glädje i evigheten. Hennes själ var med i hennes gåva. Dess värde uppskattades inte efter pengarnas värde, utan efter den kärlek till Gud och det intresse för hans verk, som hade varit motivet till hennes handling.