Folkets intresse för Jesus och hans uppgift hade ständigt ökat. De var hänförda över hans lära, samtidigt som de var svårt förvirrade. De hade respekterat prästerna och rabbinerna för deras intelligens och skenbara fromhet. I alla religiösa angelägenheter hade de alltid böjt sig i obetingad lydnad för deras auktoritet. Men nu såg de att dessa män försökte att dra vanära över Jesus, en lärare vars redbarhet och kunskap strålade klarare och klarare för varje angrepp. De såg prästernas och de äldstes sänkta ansikten och läste däri nederlag och förvirring. De undrade över varför rådsherrarna inte ville tro på Jesus, när hans lära var så klar och enkel. Själva visste de inte vad de skulle göra. Med ivrig spänning iakttog de vad de män gjorde vilkas råd de alltid hade följt.