Godtyckliga regler
"Ve eder, I skriftlärde och fariséer, I skrymtare, som given tionde av mynta och dill och kummin, men underlåten det som är viktigast i lagen, nämligen rätten och barmhärtigheten och troheten! Det ena borden I göra; men icke underlåta det andra." Med dessa ord fördömer Jesus åter missbruk av heliga förpliktelser. Själva förpliktelsen åsidosätter han inte. Tiondesystemet hade förordnats av Gud och man hade följt det sedan urminnes tider. Abraham, de troendes fader, gav tionde av allt han ägde. De judiska rådsherrarna erkände förpliktelsen att ge tionde. Detta var riktigt, men de lät inte folket få följa sin egen övertygelse ifråga om dessa förpliktelser. Godtyckliga regler hade fastställts för varje enskilt fall. Kraven hade blivit så invecklade, att det var omöjligt att uppfylla dem. Ingen visste om han hade fullgjort sina förpliktelser. Såsom Gud hade förordnat det var systemet rättfärdigt och rimligt, men prästerna och rabbinerna hade gjort det till en betungande börda.