Gudomlig medkänsla präglade Guds Sons ansikte, då han kastade en sista spejande blick på templet och därefter på sina åhörare. Med en röst som var starkt påverkad av djup själsångest och bittra tårar, utropade han: "Jerusalem, Jerusalem, du som dräper profeterna och stenar dem som äro sända till dig! Huru ofta har jag icke velat församla dina barn, likasom hönan församlar sina kycklingar under sina vingar! Men I haven icke velat." Detta var skilsmässans kamp. I Jesu klagan är det själva Guds sinne som tar sig uttryck. Det är Gudomens långmodiga kärleks hemlighetsfulla farväl.