"Och alla sina gärningar göra de för att bliva sedda av människorna. De göra sina böneremsor breda och hörntofsarna på sina mantlar stora. De vilja gärna hava de främsta platserna vid gästabuden och sitta främst i synagogorna och vilja gärna bliva hälsade på torgen och av människorna kallas 'rabbi'. Men I skolen icke låta kalla eder 'rabbi', ty en är eder Mästare, och I ären alla bröder. Ej heller skolen I kalla någon på jorden eder 'fader', ty en är eder Fader, han som är i himmelen. Ej heller skolen I låta kalla eder 'läromästare', ty en är eder läromästare, Kristus." Med så tydliga ord avslöjade Frälsaren den egenkära äregirighet som alltid sökte vinna plats och makt och alltid visar en falsk ödmjukhet, medan sinnet är fullt av girighet och avund. När gäster inbjöds till en fest placerades de efter rang. Den som fick den främsta hedersplatsen blev föremål för den första uppmärksamheten och särskilda förmåner. Fariséerna lade alltid an på att försäkra sig om dessa hedersbevisningar. Jesus klandrade denna sed.