Guds röst hade blivit hörd vid Jesu dop, vid början av hans verksamhet, och därefter vid hans förklaring på berget. Och nu vid avslutningen av hans verksamhet hördes den för tredje gången av ett stort antal människor och under säregna omständigheter. Jesus hade just uttalat den högtidliga sanningen om judarnas tillstånd. Han hade gjort sin sista vädjan och uttalat domen över dem. Nu satte Gud åter sitt insegel på sin Sons uppdrag. Han erkände honom, som Israel hade förkastat. "Denna röst kom icke för min skull", sade Jesus, "utan för eder skull." Den var kronan på bekräftelsen av att han var Messias, Faderns tecken på att Jesus hade sagt sanningen och på att han var Guds Son.