Vid denna tidpunkt såg Jesu uppdrag ut att bli ett grymt nederlag. Han hade gått segrande ur striden med präster och fariséer, men det var uppenbart att han av dem aldrig skulle bli mottagen och erkänd som Messias. Den slutliga brytningen hade kommit. För hans apostlar såg saken ut att vara hopplös. Men Jesus närmade sig fullbordandet av sin uppgift. Tidpunkten för den stora händelse som angick inte bara den judiska nationen utan hela världen, var nu inne. När Jesus hörde den ivriga frågan: "Vi skulle vilja se Jesus", hörde han ekot av det ivriga, längtansfyllda ropet från hela världen. Hans ansikte lyste upp och han sade: "Stunden är kommen att Människosonen skall förhärligas." I grekernas begäran såg han en föraning av resultaten av sitt stora offer. De här männen hade kommit västerifrån för att söka upp Frälsaren vid slutet av hans liv, på samma sätt som de vise männen hade kommit österifrån vid hans livs början. Vid tiden för Jesu födelse var judafolket så upptagna av sina egna, ärelystna planer, att de ingenting visste om hans ankomst. De vise männen kom från ett främmande land till krubban för att frambära sina gåvor och för att tillbedja Frälsaren. Så kom dessa greker, som representanter för världens nationer, stammar och folk, för att få se Jesus. På samma sätt skall människor ifrån alla länder och under alla tidsåldrar dras till Frälsarens kors. Så skall många "komma från öster och väster och få vara med Abraham, Isak och Jakob till bords i himmelriket". (Matt. 8:11.)